Fyfan säger jag bara!
När jag kom till jobbet imorse var allt frid och fröjd, Fia och jag började prat om att byta skift, sagt och gjort. Det var kanon för bägge två! När jag slutade åkte jag och hämtade upp Martin hemma innan vi åkte till Robertsholm, jag hade lovat att klippa gräset och så skulle vi bära in pellets. Under tiden jag klippte så kände jag hur ryggen började ge med sig..
Martin fick ta sista lilla biten av gräsmattan så jag fick vila en stund innan vi skulle börja med pelletsen.

Rännan som dom har för att skjuta in pelletsen med stog lite ostadigt så jag fick hålla och matte staplade upp under, helt plötsligt rasar den och jag följde med den och hela ryggen smattrade till. Där stod jag och tårarna sprutade, envis och skulle fortsätta även fast jag inte kunde räta på ryggen.
Tillslut när jag stått ett tag mot altanväggen så hör jag Roffe säga att jag ska gå in och lägga mig en stund så att ryggen fick räta ut sig. Tårarna vägrade sluta rinna och nu är det ett rent helvete!

Hoppas lite sömn kan göra susen så jag tar mig ur sängen imorgon och kan jobba.

Ha det bra! Själv ska jag försöka ta mig till sängen och lägga mig!